#axxellped – plock och reflektioner från Axxells ungdomsdag

Vad kan man när man kan?

Förutom konkreta kunnanden – vilka är listade i läroplansgrunderna – finns många ”abstrakta” och tillämpande kunskaper som en studerande borde ta till sig under studietiden, t ex:

• prioritering av uppgifter 
• planering av tidsanvändning 
• slutföra uppgifter 
• ta ansvar och utföra utan handledning, skapa och följa rutiner
• respektera och hjälpa varann

Skapar vi i dagens läge (undervisnings-) situationer där studerande har möjlighet att lära sig allt detta? Om inte, hur kan vi få in också dessa i läroplanen och i de konkreta undervisningssituationerna?

De förnyade läroplanerna definierar att målsättningen med utbildningen är att studerande uppnår kompetensen som krävs för att klara ett yrkesprov. Målsättningen är att klara yrkesprovet, varför också undervisningen bör rikta in sig på det (och bara det) målet. Inom yrkesutbildningen vill studerande, och lär sig bäst, genom att göra själv. Därför behöver teori och praktik vara kopplade till varann.

Utmaningar

Utformandet av undervisningen stöter på många utmaningar. En del utmaningar hänger i hop med studerande, t ex avlärande av tidigare inlärda felaktiga rutiner eller studerandes (dåliga) fysiska eller psykiska kondition. För läraren skapar dessa utmaningar ett behov av att individualisera undervisningen.

Andra utmaningar är, kalla dem ”lärarrelaterade”: är läraren beredd att beakta och ändra sin undervisning enligt studerandes behov? Leder läraren undervisningen (och låter studerande arbeta) eller gör läraren själv för mycket (t ex av för- och efterarbetet)?

Undervisningen (av ett nytt delmål) borde inledas med att se till att studerande har fått förutsättningarna för en viss grundkunskap och att studerande har kännedom om delmålets målsättningar (/ kompetenskrav). Till lärarens uppgifter hör också att känna igen olika behov av stöd och se till att studerande som behöver det erbjuds stöd i tid.

Vinsten för alla är då studerande lär för livet.